Integration eller ”Jag – mafioso!?”

När vi köpte vårt hus i Apricale 2006 ville vi förstås göra vårt bästa att integreras i byn. Bland det första vi gjorde var att försöka hitta en dörrskylt, som var lik alla andras. Plast med guldfärg och röd text.

När det blev min tur i butiken frågade expediten vad som skulle stå på skylten. Jag sade ”LA FAMIGLIA HENRIKSSON – NEWMAN”. Då hörde jag kvinnan bakom mig i kön fnissa lite. På min brutna italienska frågade jag henne om det var något roligt med min beställning.

Det blev knäpptyst i butiken. Kvinnan viskade i mitt öra: “I Italien brukar vi skriva ’FAMIGLIA si och så. Men om man skriver LA FAMIGLIA…’ betyder det att ni är Maffia!”

Jag tackade henne och vände mig om till den skräckslagna expediten och beställde ”LA FAMIGLIA HENRIKSSON – NEWMAN”. På vägen ut tittade folk på mig lite konstigt – men så blev det.

Morgonen därpå, när skylten var monterad, hängde en plastpåse på dörren, full med färska grönsaker! Bybor som vi träffade i gränderna med korgar med frukter, blommor, svamp mm hälsade vi ”Buongiorno” och sade kanske något vänligt om innehållet i deras korgar, som ”Che bello”. De hälsade tillbaka och frågade genast om vi vill ta hem lite.

Karin och jag har skrattat mycket och ofta om vår fantasi att den lilla artikeln ”LA” kan ha en så stor betydelse…

Nu efter alla år förstår vi att folk i Apricale är enkelt bara vänliga och generösa av naturen. Vi är så väl integrerade vi kan vara som utlänningar och har många kära vänner i byn. På vår dörr hänger fortfarande påsar lite då och då.

Men nu vet vi vad de betyder – medmänsklig värme, generositet och ömsesidig respekt.

Det är förutsättningar för integration.