Olivträd överallt – men var finns oliverna?

Ett kort tillbakablick på olivoljeproduktionen i Apricale

Som sagt, vi är omgivna av olivträd vart man än tittar.
Men frågan är: vart har oliverna tagit vägen?

Apricale har en historia av olivproduktion som går tillbaka flera hundra år. Men mycket har förändras under 1900-talet, med början efter andra världskriget.

Då började Italien moderniseras och komma in i en tid som liknade en ny industriell renässans. Det ledde till en massiv utvandring från södra Italien till de industriella centra i norr som Torino (Fiat), Milano (design/möbler) med flera.

Även Apricale och Ligurien påverkades – bönderna sökte arbete utanför olivgårderna och lade ner många av de terrasser och gårdar som deras förfäder hade skött under generationer.

Monte Vernunte , oil on canvas, 1984. Privat ägo: Karin Henriksson & Gary Newman, Stockholm

Den här målningen av berget Vernunte har ni sett förut – utsikten norrut från vårt hus, av konstnären Mart Org 1984. Lägg märke till alla de silveraktiga olivträden på sina prydliga terrasser.

Här har ni samma bild på Vernunte idag, 35 år senare.
Notera att de flesta olivträden har kvävts av en grön parasit och att terrasserna håller på att försvinna – nästan inga oliver.
Orsak: Det lönar sig inte att bedriva hantverksmässig produktion av olivolja tycker de flesta.

Andå har samtliga Apricalebor en bit mark med grönsaker och några olivträd som ger olivolja till husbehov. Lyckligtvis finns några få familjer som har förvaltat sitt arv.

Familjen Nobbio-Cassini är den enda som exporterar sin Apricale Extra Vergine Olio di Oliva. Till ett enda land – Sverige!

Här ser ni hur det såg ut mot söder från Apricale 1976. Teckningen är gjord av Hilda Bernstein som tillsammans med sin man Rusty från Sydafrika var några av de första utlänningar som kom till Apricale.

Då var hundra- eller tusenåriga terrasser fortfarande i bruk – med olivträd förstås.

Överst ser ni grannbyn Perinaldo och nederst till höger en mycket vacker gård som i folkmun kallas “La casa rosa”.

Här ser ni samma vy som den ser ut idag 43 år senare. Det är samma utveckling/avveckling som på Vernunte. Terrasserna har övergivits och parasiter har strypt olivträden. Tänk att hela dalen var terrasserad så som La casa rosa fortfarande är idag!

Det går knappt att döda ett olivträd – så sega är de. Men vanskötsel och parasiter gör att de inte orkar producera frukt.

Detta är ett problem i hela Italien, inte bara i Ligurien.
Italien är Europas andra största exportör av olivolja (efter Spanien). Men också Europas största importör av olivolja!

Hur går det ihop?

Jo, det handlar förstås om tvivelaktig marknadsföring och förpackning. De flesta olivoljor du ser på t ex ICA ser ut att vara italienska på etiketten. Men tittar du på ursprungsland finnar du ofta att oljan är en blandning av olivoljor “från EU”.

Därmed inte sagt att det inte finns goda olivoljor även bland dessa. Men det finns stora skillnader – gör gärna en jämförelse.

Apricale Olio di Oliva är 100% italiensk, ekologiskt framställd och skördad hantverksmässigt av en familj med generationer av erfarenhet. Och passion.

(Se bloggen “Johan Blanche recenserar…”)

Buon appetito!